Vid årets slut brukar jag föreställa mig hur det kommande ser ut. I år gjorde jag en audition till en musikal i november. Kände mig som nybakad, oerfaren debutant när vi övade danssteg och gjorde kombinationer, ett hundratal andra artister och jag. Det var lustfyllt och spännande. Tillbaka på ruta ett på något sätt. Började drömma om att få ingå i en stor ensamble igen. Få sjunga tillsammans med andra framför utsålda salonger på någon av landets musikalscener. Wow! Det blev s.k "callback" och jag blev kallad. Framtiden verkade allt mer gå i musikens tecken. Jag jobbade med min röst, dansade, tränade och hoppades men i mitten på december kom det där tråkiga mailet med tack men nej tack och jag fick krypa tillbaka till mina vanliga framtidsdrömmar utanför musikalvärldens glittrande ljus. Men ändå var det som om ett fönster gick upp i insikten om att livet som frilansande skådespelare är fantastiskt. Just nu befinner jag mig i ett underbart TV projekt med de ljuvligast medarbetare. Längtar till varje ny inspelningsdag. Vill att det aldrig tar slut. Mer om det senare. Gott slut, god fortsättning och allt det där...  

Lycka! Att få komma in på Dramatens stora scen med en häst över huvudet och höra 600 jublande barn ! Det var tider det! Årets stora familjeföreställning i början av 90 talet. Underbara ungar att spela tillsammans med. Flera av dem är numera etablerade skådespelare och manusförfattare. Den suveräna "Gycklargruppen" i roller som bovar, poliser och apan Herr Nilsson. Tomas Bolme som pappa! Lycka!

Året är snart slut. Dags att summera. 2018 började med repetitioner av SELMAS SAMLADE VREDE tillsammans med Duo Cantilena. Föreställningen finns alltså både som teaterkonsert och monolog. Premiären skulle gå av stapeln i Lidköping och repetitionernas slutskede ägde rum i ett vackert gamalt församlingshus på Kinnekulle. Föreställningen har under året vuxit sig stark och säker.

Det är underbart att arbeta tillsammans med så skickliga och trevliga musiker som Anna BomanHald (flöjt) och Sabina Agnas (gitarr). 2019 inleds med att jag gör föreställningen som monolog på olika platser i vårt avlånga land. Framåt våren fortsätter vi tillsammans igen – Anna, Sabina och jag.

Att leva nära musik är något outgrundligt ljuvligt, så musiken måste få ta större plats i mitt liv igen. Den har ju alltid funnits där. Saknar sången, musicerandet, rytmen. I november gjorde jag min första audition på över 20 år och nu har något väckts. Det blir sånglektioner 2019! Kanske kommer jag igång med nya egna låtar igen....

Årets sista föreställning har spelats. Det var tre utsålda hus i Umeå och den 12 december påbörjar jag i inspelningen av serien ÄLSKA MIG av den överbegåvade Josephine Bornebusch som även ska regissera. Känns såååå spännande.

Vi ses här då och då...

Bilden är tagen av min überbegåvade vän Ines Sebalj. Fantastisk fotograf!